Sanatorium är en typ av sjukhus där man behandlade patienter med lugntuberkulos. Dessa var högt belägna på landsbygden. Den höga placeringen ansågs viktig då luften var mera frisk på höjden.
Sanatoriet i Broby i norra Skåne öppnades 1913 och hade 100 vårdplatser.
Många år senare, under 1960-talet då tuberkulosinsjuknandet började minska i Sverige gjordes Broby sanatorium om till ett så kallat ”långtidssjukhus”, dock kallas byggnaden/området fortfarande ”Sanitorium” i folkmun.
Huvudbyggnaden står kvar precis som under användningstiden. Många skåp i omklädningsrummen var låsta, som om dem väntade på att nästa skift skall komma till sin arbetsplats.
Byggnaden bredvid, där personalen höll till, har efter nedläggningen används som ett Kulturcafé.
Nedanför huvudbyggnaden finns det så kallade ” Tjernobyl lägret”. En ganska så tragisk byggnad, där många föräldralösa barn efter Tjernobylolyckan, får tillbringa sina somrar. Där har dem många aktiviteter och det är säkert därför som hela området sköts om så väl, i alla fall själva trädgården.
Vidare på området hittar man två stycken bostadshus. Det ena är bebott i dagsläget men i det andra får man känslan att ingen bor i. Tittar man dock in genom fönstret ser man att väldigt många saker är kvar. Det är som om folket bara helt plötsligt flyttat därifrån, eller försvunnit på andra sätt.
När man åker upp mot Sanitoriet känner man en speciell känsla i magen, och inte minst när man kommer upp till själva området. Man slås av synen av denna enorma huvudbyggnad och alla de andra husen i området. Dessutom så stor alla dörrar vidöppna, någon som vi fick reda på i ”centrum” då vi frågade om vägbeskrivning och lite historia om Sanitoriet, och visst gjorde dem det. Om dessa dörrar stod så för allmänheten eller om någon hade brutit upp dem vet vi inte, men vi fick senare träffa en man som inte tyckte om detta. Han tänkte till och med ringa polisen sa han, när han hörde oss prata inne i byggnaden.
Själva huvudbyggnaden är enorm och att veta vart man varit och vart man är på väg är svårt. Ytterligare ett besök på området hade inte skadat. Det var väldigt ljust inne i stort sett hela byggnaden men de avlånga korridorerna med massor av dörrar till olika behandlingsrum var väldigt skrämmande. Man börjar på en gång tänka på hur det var på den tiden då det fanns patienter här.
Själva huvudbyggnaden är uppdelad i två ”ytor” på varje plan. En för patienter, där dem hade sina rum, vissa även lägenheter, och en annan för personalen med omklädningsrum, sällskapsrum och vilorum, eller som det stod på väggen till rummen, ”pausrum”.
Där fanns även en väldigt fin matsal och kök. Speciellt köket var väldigt välbevarat med många disktmaskiner, ugnar och kylskåp.
På översta våningen hittade vi två stora, väldigt ljusa och mycket väl bevarade rum, som vi tror är gymnastiksalar. Tyvärr fanns det här, säkert pga. de goda ljusförutsättningarna, lite graffitimålningar. Dessa förstör väldigt mycket i de annars fina rummen.
Tryck här för att se en video från Sanatoriet!